Madeleine Laurell

I dag är det tio år sedan. Tio år har gått sedan jag startade den här bloggen. 2006, då Sigrid Dahlberg regerade på blogg.se, Michaela Fornis blogg hette "Rar" och Hotspot var ett av de tyngsta namnen bland modebloggarna. Många har kommit och gått sedan dess. Och för mig har bloggen fått hänga kvar alla de här åren.

Jag började blogga för att jag ville få utlopp för min kreativitet, och publicera mina texter och bilder någonstans där någon annan kunde se dem. Bloggportalen var som jag ser det början till den digitala revolutionen vi nu lever i. Alla kan ju liksom inte koda i HTML och CSS för att få upp en webbplats. Men med en blogg kunde plötsligt vem som helst, hur enkelt som helst, få ut det den ville säga. Bloggandet bygger precis som med alla andra sociala medier i dag också upp communityn, där folk med liknande intressen kan samlas för att inspirera, motivera och lyfta varandra. Jag ville såklart inte bara skriva mina egna blogginlägg och låta dem ligga där, jag ville också inspireras av andra modebloggare, få en inblick i hur deras story såg ut och följa deras resor i stort som smått. Kanske var det där och då som reporter-ådran i mig växte fram. Jag var nyfiken, engagerad och skapade dialog med andra genom kommentarsfältet. Saker som bloggare gjorde utan att blinka då, ligger till grund för noga planerade digitala kommunikationstrategier företag använder sig av i dag. Inte så konstigt att många bloggare har blivit så framgångsrika.

Jag byggde successivt upp en läsarskara som gav mig flertalet möjligheter. Bloggen var också min räddning under den här jobbiga perioden, och var min tillflyktsort på rasterna i skolan. Det är ganska coolt att veta att jag i tio år har dokumenterat viktiga delar ur mitt liv här. Hela min tonårsperiod, när jag tog studenten, fick mitt första jobb och när jag flyttade hemifrån. Och när jag insåg att jag med bloggandet i ryggen, och intresset för sociala medier ville börja jobba med det, och utbildade mig till webbkommunikatör.

Under det tionde bloggåret har det dock varit ganska tyst här. Det har hänt så mycket som gjort att jag inte hunnit med att uppdatera bloggen. En lång relation avslutades förra sommaren, och under hösten balanserade jag heltidsstudier med två jobb. Jag flyttade kort där på till Stockholm för praktik på Modette och Nyheter24-gruppen och fick, dagen innan avslutad praktik, jobb som sommarvikarierande onlinereporter på Frida Förlag (nu FAB Media). Då hade jag inte avslutat min utbildning än, och fick varva ett nytt heltidsjobb på vardagarna med mitt examensarbete på kvällar och helger, och flög fram och tillbaka mellan Stockholm och Göteborg för att redovisa, opponera och ta examen. Ett sjukt galet roligt år, och fullsmäckat med nya erfarenheter och intryck. Det enda som kanske fattats har varit att få landa, smälta och ta in saker. 

Det har jag gjort nu. Och jag tror att jag drog i handbromsen i tid. Jag har tagit igen ett halvår av förlorad sömn (okej, det sägs att man inte kan ta igen förlorad sömn, men vilat ikapp kanske då), jag har börjat bearbeta saker jag skjutit undan och jag har enbart omringat mig med det och dem som ger mig energi. 

Jag ska fira bloggen med en kanelbulle och två spännande möten i eftermiddag. Jag har flera spännande projekt framför mig i höst, och det ska bli så galet roligt att se vad det kan landa i. Jag vet inte hur mycket av det jag kommer dokumentera här då jag tror att bloggen redan har uppfyllt sitt syfte. Men vill ni följa mig vidare kan ni göra det på Instagram: @madeleinelaurell

Tack till er som läst det här bloggen genom åren. Kärlek från mig!

/Madde