A road that never ends






Bilder som Saga tagit på mig i Fjällbacka sommaren 09.

Jag är inne i vecka två på mitt sommarlov. Ett sommarlov som hittills varit fantastiskt. Trots det känner jag mig tom och lite deppig. Jag har svårt att koppla av. Trodde magkatarren skulle försvinna rätt fort nu när jag stressat ner men vaknar fortfarande varje morgon med smått ångest och en svidande mage. Kan inte sluta att strukturera upp dagarna. Innan klockan tre måste jag göra det och det och det.
Sätter liksom upp en massa krav varje dag och plågar mig själv helt omedvetet. Går något fel, är det något jag inte fått gjort så sabbas allting. Och jag kommer på hur det ligger till när jag mår så som jag gör nu. Har inte ens något plugg längre men ändå sätter jag stenhård disciplin på en massa annat. Blir galen på det här!! Måste bryta detta mönster någon gång. Sluta leva på helspänn. Är det någon som känner igen sig? Något ni tänkt/gjort som funkar för att koppla av?
Idag ska jag trycka undan kraven som inte finns längre och ta en stanrunda med Jonna. Det blir fint! Ha en bra dag söta!

Det där med kopior.



Fasen vad det måste kännas tråkigt som designer när en budgetkedja bara kopierar ens verk rakt av (med en liten ändrad detalj som gör att man inte kan stämma dem).
Hittade det här på Kotyrs blogg igår.
Kjolen till höger från Josefin Strid är verkligen fantastisk. Men för en student är 1200 kr ganska så mycket pengar för en kjol när man kan få en liknande variant för 200 kr.
Jag tycker Gina tricots variant är snygg. Men det känns inte riktigt som att jag kan med att köpa kopian till plagget jag stått produktmodell för, som dessutom är snäppet snyggare. Haha!
Vad hade man då gjort som designer undrar jag? Tvingas sänka priset för att efterfrågan ska öka? Då skulle väl tillslut märkeskläderna få samma värde som budgetkedjornas utbud. Tråkigt.

Fan vad jag svamlar. Jag har nog laggt ner alldeles för mycket energi på mitt ekonomiprov den här veckan. En av anledningarna till att bloggen legat på vila. Hoppas allt är bra med er!

Liknande inlägg

Lördagsnattsvammel och migrän


Jag och Axel i min nya stenhårda soffa! Nu vet ni det.

Kanske måste alla människor gå igenom hemska perioder i sina liv?
För om man inte gör det så flyter man ju bara med strömmen?
Och jag tror också att man måste må åt helvete för att sedan kunna känna ren lycka. För man kan väl inte känna ren lycka, om man inte har någonting att jämföra den med?
Som varit så mycket värre..

Har man inga ärr så har man inte levt.
Försök se ett ljus i tunneln. Hitta tillbaka styrkan. Den finns!
Nu ska jag fortsätta lyssna på Leonard Cohen. Min favorit! Godnatt!