Madeleine Laurell

Gästblogg

Mina närmaste anhöriga. Vilka är det egentligen? Vissa kanske vet precis vilka som de skulle räkna in i den kategorin. Andra kanske är som jag. Osäker. Jag gick hos en kurator för cirka ett år sedan och då bad hon mig att räkna upp mina närmaste. De personer som jag ansåg var viktigast för mig. Som om det inte skulle vara svårt nog så skulle jag sedan rangordna dem efter hur jag kunde anförtro mig åt dem. Till en början var det lätt att räkna upp personer, lillebror, pappa, mor- och farföräldrar, pappas syskon, bästa kompisarna och den dåvarande pojkvännen. Sedan kom jag på fler och fler som betydde mycket. En lärare, en kompis till min mamma, en kompis styvpappa, en fasters pojkvän.. Ja, ni kanske förstår vad det är jag menar.. Om man tänker efter så finns det fler personer som är viktiga för en än vad man från början trodde. Det finns många personer utöver de ''självklart viktiga'' som betyder enormt mycket. Så var det åtminstone i mitt fall. När jag sedan kom till den del där jag skulle rangordna personerna efter olika tillitszoner. Från att lita fullständigt på och kunna berätta allting för till att vara någon som ja inte litar eller kan anförtro mig åt fullt ut. Jag överraskade mig själv väldigt mycket när jag sedan såg hur resultatet blev. En av de bästa kompisarna kunde vara i samma nivå som kompisens styvpappa medan min tillit till läraren kunde likna den jag hade till min farmor (exempelvis). Jag tänker ofta på just det här. Vilken jobbig sits min kurator satte mig i, men efteråt kunde jag förstå varför. Tänk efter som jag förklarat här ovan, så lovar jag er att ni kommer förvånas över er själva.

Veckans goda gärning: När jag i lördags lagade mat till mina brudar.
Veckans citat: ''Vänt jämt.. ja ska bar bry mig lit'' (Betyder; Vänta bara, jag ska bara bry mig lite.)
Veckans misstag: Läste inte på matteprovet.
Veckans samtalsämne: Helgen och dess äventyr.
Veckans låt: Fire and rain - James Taylor
Veckans babe: Madde, för att vi kan umgås över telefon.
Veckans högsta önskan: Att jag lyckas vinna massor av pengar.
Veckans cravings: Vindruvor, gröna såklart.
Veckans hiss: Vi har kul tillsammans, min klass och jag.
Veckans diss: Mensvärk nog åt en hel arme.
Veckans tack: Till min lillebror, bara för att han är min favorit.

Hösten har kommit till Värmland på riktigt nu. Frost om natten och kalla, soliga dagar. En del regn, men det är så tråkigt att jag valde att inte nämna det. Jackor och stövlar har åkt fram medan jag har tagit ett allra sista adjö av gladiatorsandalerna och bikinin. Det känns tungt och vemodigt, iallafall för mig. Visst, jag kan hålla med om att hösten kan vara mäkta vacker och härlig. Luften känns frisk och man kan mysa inomhus under en varm filt med massor av the. Men det är någonting med det där att allting vissnar och dör som gör att det känns tråkigt. Speciellt när vi nu inte längre har någon vinter, utan bara en nio månaders lång höst innan det blir sommar igen.

Hoppas ni haft en bra vecka, ta hand om er!
All kärlek / Saga